The book of Heavy Metal

Jag upptäckte hårdrocken när jag var 6 år ungefär. Min första smak av hårdrock var Electric Banana Bands tredje platta, från 1981. Den första låten på skivan är fortfarande en av dom ösigaste låtarna jag har hört.
1984 så var hårdrocken väldigt stor i Sverige, och alla i min skola på Hälsö lyssnade på hårdrock. Det var då jag började upptäcka band som Accept, Ozzy Osbourne, W.A.S.P., Iron Maiden och Judas Priest, och speciellt det band som blev mitt absoluta favoritband då, Twisted Sister.
Dio blev en annan favorit 1985. Jag hörde också talas om ett band som alla sa var det absolut bästa, men som väldigt få på skolgården hade hört. Det var som en legend som alla pratade om men ingen riktigt visste vad det var. Black Sabbath.


Ganska snart så dog hårdrocktrenden ut. Konstigt nog så inträffade det när hårdrocken började ta alltmer plats i bland annat MTV. När pudelhårdrocken kom så blev det plötsligt töntigt att lyssna på hårdrock, eller "blöjrock" som det kallades på skolgården. Plötsligt så var jag i stort sett den enda hårdrockaren kvar i skolan.
Jag tog dock en annan väg i mitt hårdrockande, istället för att börja lyssna på pudelrock så följde jag mina idoler bakåt i tiden. Dee Snider i Twisted Sister lyssnade på Alice Cooper, Thin Lizzy och Deep Purple, och Ozzy och Dio hade ju spelat i Black Sabbath, och Dio hade dessutom spelat i Rainbow och Elf.
Runt den här tiden, 86-87, så började jag också lyssna mer och mer på tyngre metal, som Candlemass, King Diamond, Mercyful Fate. Det tog ytterligare några år innan jag började lyssna på thrash metal som var på frammarsch vid den tidpunkten, främst då Anthrax.

Sedan dess har jag inte utvecklat min musiksmak speciellt mycket, det är fortfarande främst perioden mellan 1970 till 1985 ungefär som är min favoritmusik, och dom nya band som jag lyssnar på är också ofta i samma stil.

Band som trängs i min skivhylla är bland andra Black Sabbath, Deep Purple, Rainbow, Uriah Heep, Led Zeppelin, Free, Jethro Tull, Scorpions, Captain Beyond, Lucifer´s Friend, Whitesnake, Tommy Bolin, Judas Priest, Alice Cooper, November, Blue Öyster Cult, från 70-talet.
Från 80-talet har jag mycket Saxon, Iron Maiden, Accept, U.D.O., Warlock, Dio, Twisted Sister, Candlemass, King Diamond, Mercyful Fate, Yngwie Malmsteen m. fl.
Från 90-talet kan jag bara komma på Memento Mori.
2000-talet, Mustasch, Astral Doors, Krux, Dream Evil, Grand Magus, Wolf, och lite spridda småband. Jag gillar ett band som hette Las Civio också, men dom ska byta namn, mer om dom framöver.

Jag tänkte att jag ska presentera en del av banden ovan lite närmare, då och då. Det är inte alla som är tunga doomband, men många av dom inspirerar ändå mig väldigt mycket, och därmed också det vi spelar i Serpent.
Även dom som inte är stora inspirationskällor förtjänar förstås också en presentation, tack vare sin asgrymhet.