Marching Powder

Tommy Bolin är en av mina absoluta favoritgitarrister. Jag trodde länge att han var av indiansk härkomst, eftersom han växte upp i Sioux City, Iowa, men hans mor var av syriansk härstamning, medans hans far var av svensk härstamning.
Tommy är mest känd som gitarristen som ersatte Ritchie Blackmore i Deep Purple, eller som gitarristen som ersatte Joe Walsh i James Gang. En del jazz-fusionentusiaster känner till honom från Billy Cobhams skiva Spectrum som är en av dom stora plattorna i genren.

Tommy´s stora musikaliska kärlek var jazzen, och han spelade mycket jazz-fusion i början av karriären. Men han var en fantastisk gitarrist vilken genre han än spelade i, han behärskade alla stilar och kunde spela med musiker i världsklass oavsett genre.
Han hade ett oerhört driv i sin spelstil, både när han spelade solon och kompade, och hade förmåga att piska upp ett sanslöst ös när han ville. Ett bra exempel är Stormbringer live med Deep Purple. Filmkvalitén är usel och Coverdale sjunger sådär, men lyssna på Tommy :)



Med tiden så började Tommy även att sjunga, motvilligt. Han hade inget självförtroende när det gäller sången, men han han hade en väldigt mjuk och själfull röst. Ett väldigt bra exempel på det är låten Savannah Woman, som också visar upp hans mångsidighet i olika musikstilar.



Tyvärr så gick det illa för Tommy, han använde droger under hela sin karriär, och under tiden i Deep Purple blev det riktigt illa, och hans framträdanden var av väldigt varierande kvalitét. Han var gitarrist i vad som då ansågs vara världens största band, men några dåliga spelningar i Asien och England gjorde att han fick dåligt rykte, och missade chansen att bli den stora stjärna som han så gärna ville bli. Ett desillusionerat Deep Purple kastade in handduken efter en misslyckad spelning i Liverpool, och Tommy fick koncentrera sig på sin solokarriär. Han fick ihop ett fantastiskt bra band och turnerade med det, men i december 1976 tog han en överdos av heroin, och avled, 26 år gammal.

I sina bästa stunder vat Tommy Bolin en fantastisk gitarrist som överglänste många av sina samtida, mer kända gitarrhjältekollegor. Han hade en alltför kort karriär, men musiken lever kvar hos hans trogna skara fans.

The book of Heavy Metal

Jag upptäckte hårdrocken när jag var 6 år ungefär. Min första smak av hårdrock var Electric Banana Bands tredje platta, från 1981. Den första låten på skivan är fortfarande en av dom ösigaste låtarna jag har hört.
1984 så var hårdrocken väldigt stor i Sverige, och alla i min skola på Hälsö lyssnade på hårdrock. Det var då jag började upptäcka band som Accept, Ozzy Osbourne, W.A.S.P., Iron Maiden och Judas Priest, och speciellt det band som blev mitt absoluta favoritband då, Twisted Sister.
Dio blev en annan favorit 1985. Jag hörde också talas om ett band som alla sa var det absolut bästa, men som väldigt få på skolgården hade hört. Det var som en legend som alla pratade om men ingen riktigt visste vad det var. Black Sabbath.


Ganska snart så dog hårdrocktrenden ut. Konstigt nog så inträffade det när hårdrocken började ta alltmer plats i bland annat MTV. När pudelhårdrocken kom så blev det plötsligt töntigt att lyssna på hårdrock, eller "blöjrock" som det kallades på skolgården. Plötsligt så var jag i stort sett den enda hårdrockaren kvar i skolan.
Jag tog dock en annan väg i mitt hårdrockande, istället för att börja lyssna på pudelrock så följde jag mina idoler bakåt i tiden. Dee Snider i Twisted Sister lyssnade på Alice Cooper, Thin Lizzy och Deep Purple, och Ozzy och Dio hade ju spelat i Black Sabbath, och Dio hade dessutom spelat i Rainbow och Elf.
Runt den här tiden, 86-87, så började jag också lyssna mer och mer på tyngre metal, som Candlemass, King Diamond, Mercyful Fate. Det tog ytterligare några år innan jag började lyssna på thrash metal som var på frammarsch vid den tidpunkten, främst då Anthrax.

Sedan dess har jag inte utvecklat min musiksmak speciellt mycket, det är fortfarande främst perioden mellan 1970 till 1985 ungefär som är min favoritmusik, och dom nya band som jag lyssnar på är också ofta i samma stil.

Band som trängs i min skivhylla är bland andra Black Sabbath, Deep Purple, Rainbow, Uriah Heep, Led Zeppelin, Free, Jethro Tull, Scorpions, Captain Beyond, Lucifer´s Friend, Whitesnake, Tommy Bolin, Judas Priest, Alice Cooper, November, Blue Öyster Cult, från 70-talet.
Från 80-talet har jag mycket Saxon, Iron Maiden, Accept, U.D.O., Warlock, Dio, Twisted Sister, Candlemass, King Diamond, Mercyful Fate, Yngwie Malmsteen m. fl.
Från 90-talet kan jag bara komma på Memento Mori.
2000-talet, Mustasch, Astral Doors, Krux, Dream Evil, Grand Magus, Wolf, och lite spridda småband. Jag gillar ett band som hette Las Civio också, men dom ska byta namn, mer om dom framöver.

Jag tänkte att jag ska presentera en del av banden ovan lite närmare, då och då. Det är inte alla som är tunga doomband, men många av dom inspirerar ändå mig väldigt mycket, och därmed också det vi spelar i Serpent.
Även dom som inte är stora inspirationskällor förtjänar förstås också en presentation, tack vare sin asgrymhet.

The Beginning

In The Beginning There Was Silence And Darkness
All Across The Earth

Sen kom Serpent.

Jag fick idén till vårt doomband för länge sedan, hur länge sedan det var har jag glömt. Tanken var i alla fall att jag skulle skriva låtar och spela in allt själv, en egotripp helt enkelt.
Ganska snart så fann jag att det upplägget var tråkigt, svårt, och omständigt, så jag rekryterade min bandkollega Mathias. Mathias bror Martin var nästa man att hoppa på tåget.
Martin bodde då i Västerås vilket gjorde att vårt band var mer som ett projekt, men när han flyttade hem, för 1,5 år sedan om jag inte minns fel, så kom bandet igång på riktigt.

Våra bandinfluenser är mestadels Candlemass, Krux och Black Sabbath, men allting som är någorlunda ödesdigert funkar som inspiration.

Just nu håller vi på att repa in nya låtar, skriva några egna, och har vaga planer på att kanske göra en spelning till våren någon gång.
Om du vill höra oss spela, till exempel vår hittills enda egna låt God of War, så kan du klicka här

Det var en liten introduktion till bandet, det kommer mer.